"Vad är kärlek?"

Trodde du att det var hjärtat som styrde kärleken? Då trodde du helt fel. Neuropsykologen och universitetslektorn Åke Pålshammar har specialiserat sig på att popularisera hjärnan. För Show of love berättar han nu allt du alltid velat veta om vad som händer med din hjärna när du blir kär.

Vad är det som egentligen händer i hjärnan när man blir kär? Hur påverkar kärlek hjärnan?
– Hjärnan aktiveras totalt sett. Vissa delar aktiveras mer, andra mindre. Några delar minskar till och med sin aktivitetsnivå. Framför allt är det "känslohjärnan", det limbiska systemet på fackspråk, som aktiveras extra mycket. Inom den delen finns några mindre delar som ingår i det så kallade belöningssystemet. De heter nucleus accumbens nucleus caudatus och centrala tegmentala arean (VTA) och de finns inne i hjärnan, det vill säga inte i den yttre hjärnbarken. Hjärnan blir nästan som urloggad vad gäller förståndsdelen, det vill säga den så kallade neocortex, den nya barken, som är omfattande och innehåller funktioner som är relaterade till allt vad vi gör och uppfattar. En del i främre delen, pannloberna, brukar ha extra mycket sänkt aktivitet på grund av att känslohjärnan fått kommandot. Inom känslohjärnan triggas aktiviteten i vissa delar av amygdala, känslokärnan, medan andra delar av samma struktur sänks i sin aktivitet. Den delen har att göra med rådslår och ängslan. Man blir alltså glad och upphetsad känslomässigt och samtidigt dämpad i sin rädsla och oro. Därmed får man känslostorm. Allt styrs med kemi och det viktigaste ämnet heter dopamin. Men även serotonin, fenyletylamin, och många andra ämnen medverkar. Eftersom frontalloberna delvis "loggas ur" blir man mindre kritisk och reflekterande. Dessutom får man massvis med energi som gör att man varken behöver sova eller äta under långa tider.

Vad är det som händer i hjärnan när "nyförälskelsefasen" är över?
– Efter nyförälskelsen minskar dopaminaktiviteten i de nämnda belöningsområdena. Hjärnan och dess aktivitet lugnar ner sig litegrann. Man får en mer "normalfungerande" hjärna där man åter blir lite mer reflekterande och ser andra saker än under "berusningsfasen". Man har då mer av ett signalämne som kallas oxytocin. Det är ett hormon som fungerar som ett signalämne i hjärnan och som ger lugn och ro och välmående. Jag bukar kalla det ett "mys-och-pys-hormon"! Man stormtrivs helt enkel med den man valt även om de himlastormande upplevelserna minskat något - vilket sannolikt är mycket hälsosamt!

Vilka för- och nackdelar finns det med att hjärnan reagerar som den gör när man blir kär?
– Att man blir glupskt "hungrig" på alla sätt på en partner man blir blixtförälskad i passar med evolutionsteorins syn på detta. Man ska inte reflektera så mycket (pannlobsfunktioner) utan det ska vara lite mer "pang på" så att man parar sig och därmed för generna vidare till en ny person. Det kan ju tyvärr i det civiliserade och komplicerade samhälle vi nu lever i vara lite knasigt ibland. Man behöver ju verkligen kunna bromsa sig, hejda sig, hämma sig (frontallobsfunktioner) och inte bara följa sina känslo- och drivkraftsimpulser. Självklart kan den styrkan man har i drifterna och lusten bli till stora problem för vissa som gör saker som motparten inte alls vill.

Går kärlek att beskrivas enbart genom vad som händer i hjärnan, eller ligger det också annat bakom det?
– De flesta vill väl att det ska vara något "mer" än bara det jag beskriver, men jag tror att nervimpulser och kemi är grunden till allt vi gör, inklusive kärlek.


Vad tror du om att kärleken styrs av hjärnan? Kommentera gärna dina åsikter!